Lizette

Är så förbannat arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, min hjärna bara kokar och det känns som den ska sprängas totalt. Jag är förbannat ledsen, arg, besviken och vill bara banka och slå. Bara få all jävla skit ur mig.

"En sak ska jag säga Lizette, hur faan kan du låta det se ut så i köket?"

 Vad exakt menar du? Jag fattar inte, jag har tagit hand om en extremt gnällig Mario och Lus-Cornelia har varit här hela dagen sen klockan 8 imorse. Vi har bakat bröd sen kom mamma på lunch och sen mötte vi Pia och Jennifer i plantaget. Vi var hemma vid 16.45, jag gav Mario mat och sen städade jag upp allt i vardagsrummet som Mario vält ner och sen la jag mig och läste i 20 minuter för att jag sedan skulle jobba.. När faaan skulle jag ha hunnit?

Och jag lämnar inte lägenheten i dåligt skick. Jag la mig ner i 20 minuter innan jobbet istället för att plocka undan VAD i köket? Vi städade efter bakandet, var det 1 tallrik och ett oboyglas som stod framme?, vad mer??!??!

Och det låg ETT endaste jävla brev på golvet som jag inte plockat upp för att jag snabbade mig att ge VÅR son mat för han var hungrig när vi kom hem. Sen GLÖMDE jag ta upp det brevet, dog du av att böja dig ner när du såg brevet?!?! Kan faan tro det så som du reagera på det.. Jag säger bara, fyfanihelvetet för dig just nu...

Jag städar så ofta jag hinner med Mario hemma, testa själv att vara hemma med han ett par dagar och hör hans gnäll så fort han inte får uppmärksamhet. Och vad man än gör så gnäller han och vrider och vänder sig. Du är så jävla orättvis. Jag blir totalt jävla psykiskt trött av hans gnäll och gör precis allt jag hinner om dagarna. Jag sköter hemmet så gott jag kan och ni andra som läser min blogg, ser det ut som faan dom gånger ni har varit här?! Är det ofta stökigt och smutsigt, helt ärligt nu!!!!! Sanningen tack!!!! För jag tycker att jag sköter allt jävligt bra, och oftast lagar jag riktig och bra mat varje dag. Vad mer begär du av mig?!

Jag mår inte bra ens en gång heller, helst av allt skulle jag inte ens vilja stiga upp på morgonen. Men jag kämpar med mina jobbiga jävla tankar och mig själv varje dag. Om du bara visste hur det var Emil, du hade då faan inte stått ut med ett sånt lidande i 7 långa helvetes år. Anledningen till att jag ens lever idag är Mario, han får mig att vilja och orka leva. Vore det inte för älskade Mario hade jag inte suttit här idag, för jag hade inte stått ut med allt...

Förlåt, men just nu hatar jag dig så jävla mycket! Jag vet att det kommer att gå över. Men FYFAN vad du sårade mig när du sa så. För du om någon ska inte snacka om sånna saker, det har gått över en vecka sen du lovade att fixa min data och hitta alla rutiner. Den funkar inte som den ska just nu, eller hur?! Jag städar i alla fall VARENDA jävla vecka och då också flera ggr om..

Och det viktigaste av allt, jag tar jävligt bra hand om Mario och han är fruktansvärt trygg och glad med mig. Han har aldrig varit ovårdad eller fått lida för mitt mående, som tydligen vårt hem har... Och är inte det allra viktigast?!?!

Men visst, jag ska kämpa med att städa som faaan imorgon, så att det skiner när mannen kommer hem!!!! ÄT SKIT!!!!! Du kan likaväl städa - Du har väl också armar och ben som alla andra!!!!

"Man kan inte ens säga till dig, Lizette. Du blir bara sur." Jag blir fruktansvärt ledsen, Emil. Och tycker att du har så himla fel i det du säger. Jag gör så gott jag kan, varje dag!!!