Lizette

Sådär, nu är man hemkommen från psykologen. Det gick bra, men jag blir alltid lite nedsatt efter att jag varit där även om vi inte pratar om något särskilt. Just nu får vi inte ut något alls faktiskt, för på något sätt när jag är gravid så blir jag svår på nått sätt. Jag är inte riktigt mig själv, jag vet inte om andra märker det men jag känner det väldigt mycket. Märker ni det?!
Jag känner mig mycket mer tillbakadragen och osäker på allting, allting är en enda stor boll med oro i kroppen på mig.

Och egentligen är det inte konstigt att jag blir annorlunda, helt plötsligt kan jag inte vara den personen jag egentligen är. Jag kan inte ha det så rent och fint hemma som jag brukar och vill ha det eftersom jag inte klarar av att städa själv längre och Emil jobbar ofta mer än heltid så hur ska han orka det liksom?! Han gör så gott han kan. Och jag kan inte röra på mig så som jag gjorde förut, och jag orkar inte leka med Mario på samma sätt och absolut inte lika aktivt. Jag vill kunna springa lite och gå en lång, lång promenad. Jag vill kunna dansa och hoppa och skutta till musiken med Mario, men här står man som en klump nerdragen till golvet... Det är så mycket som man tar för givet och man inser inte hur härligt och underbart det är att röra sig när man väl har förmågan till det. Jag är så glad över att detta iaf är övergående, efter ungen är ute är det mesta som bortblåst, inte allt men nästan.. Tänk dom som aldrig mer kan gå och som har sån här kronisk värk, jag hade dött, hade aldrig pallat det.. För värken gör mig till en sur och gnällig kärring som nästintill jämt är på dåligt humör..

Sitter här och försöker trycka i mig fil och flingor innan jag ska iväg till psykologen. Mario ligger fortfarande och sover så jag ska väl ge honom en vällingflaska och sen lämna han på dagis, han får ju frukost med en gång klockan 08 men jag tycker inte om att lämna honom med helt tom mage...

Annars idag är jag helt själv hela dagen, Emil jobbar och MArio är på dagis och jag ska inte jobba fören ikväll. Det känns helt underbart, jag ska nog bara ligga och ta det lugnt. Fast skulle behövt åka  och köpt regnstövlar till Mario faktiskt, han är alldeles för små så dom har Elia fått låna nu och igår hade han bara sina adidasskor och dom läckte in vatten vill vi lova, stackaren. Men ska se om vinterdojjorna passar så håller dom nog sig vattentäta iaf...

Nej, tiden går fort.. Får nog avrunda här. Tjoo

Okej,
ryggen värker, mitt bäcken är bara jobbigare än jobbigast. Just nu känns inget riktigt bra, och samtidigt som jag slutar röka så slutar jag äta en massa sötsaker och svårast av allt, chips. Nog med att det är jobbigt att sluta röka och då äter man oftast istället och då får jag inte det heller eftersom jag inte borde gå upp för mycket pga bäckenet för ju tyngre jag blir ju ondare gör det ju. Ganska logiskt faktiskt. Jävla foglossning....

Annars är det ganska så bra, jag känner mig bara grymt stressad inför flytten och allt. Vi har massor kvar att packa men ingen tid över till det. Och när jag väl ska packa så orkar jag packa 1 låda eller två och sen börjar kroppen värka så det skriker om det. Varför flyttar vi när jag är på tjocken för?

Nu måste jag lägga mig ner i soffan ett tag, Emil nattar Mario och jag e sugen på något men jag vet inte vad.

För övrigt; 100 dagar kvar till BF. Tiden går bannemej fort alltså!

Det gick bra hos läkaren idag, eller det sas inte så mkt utan jag fick bara min sjukskrivning och sen vart det bra typ.. Blev iaf  sjukskriven fram t.o.m 27 Sep, så skulle vi se om min havandeskapsgrej gick igenom, om inte skulle jag höra av mig igen bara.

Mario har varit helt uppe i varv sen vi hämtade honom hos Pia & Jerry, han bara busar och stojjar hela tiden. Det gick inte ens att lägga honom förut så Emil gör ett nytt försök nu, jag ska snart smyga in och se om dom somnat. emil somnar ALLTID med Mario så jag får alltid väcka honom (han vill det alltså)

Nej, har inget direkt att skriva om, och ingen lust heller egentligen. tidsfördriv bara..

Igår gick jag och la mig 20,30 och stensomna med en gång. Har vaknat ett par ggr inatt av att jag drömt lite mardrömmar och vart kissenödig... Och imorse 06,48 väckte Mario mig med en massa pussar rätt på mun :-) Han är för söt han.. Mario började ropa pappa och skulle pussa honom också, då for Emil upp ur sängen, han hade ju försovit sig så jag vet inte ens om han reagera på att han fick en puss&kram av vårt lilla troll.. Haha..

Idag känner jag mig inte alls på något vidare bra humör, är rätt deppig faktiskt. Det började redan igår egentligen, usch, allt känns bara jobbigt..

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på, känner inte för att göra något alls direkt, bara vara hemma och plocka lite tror jag. Kanske åka och handla en sväng senare i eftermiddag när Emil kommit hem för det går inte att handla med Mario själv. Han bara springer omkring och jobbar sig..

Idag är schemat fullspäckat. Ska lämna Mario kl 08 på dagis. 08,30-09,20 ska jag till psykologen, direkt efter det ska jag till mekonomen och kolla efter en sladd till den nya cdspelaren i bilen. Sen blir det barnmorskan kl10 och efter det blir det jobb fram till kl 16.. Så det är ovanligt mycket att göra idag innan jobbet, men det ska jag nog hinna med.

Mario sitter och sjunger om sin farmor just nu "Pia, Pia, Pia"..

Nu får jag nog hoppa i duschen tror jag. Pusshej

Ja, jag måste verkligen säga att jag saknar Nese hur mycket som helst. Hon är och hälsar på Ömers familj nere i makedonien nu. Jag har inte hört något från henne men jag hoppas att hon har det bra. Hon har varit borta i 2 veckor nu och kommer hem först i slutet av aug och då ska hon flytta till Borås redan 1 september. Vi flyttar samtidigt dessutom.. Men tur att det ändå är borås för då kan vi hälsa på varandra lätt ändå och särskilt nu när vi har bil.. Men saknar henne verkligen!!!
 Nese & Alper!

Idag har jag och MArio varit och hälsat på mormor Maij, för första gången på flera månader. Det var meningen att det skulle bli en kort fika men hon malde på så jag kunde inte med att säga att vi skulle gå. Mario var så trött på hennes prat att han somnade i mitt knä UTAN napp och snutte, jag kan säga att det aldrig hänt förut, aldrig någonsin. haha...

Vi har även hunnit med att lämna in lite grejer till alingsåshem och fixat med alingsås energi och sånna grejer. Så lite har vi allt fått gjort ändå. Så imorgon ska vi lämna in tapetvalen också.

En annan sak som händer imån är att vi ska hälsa på Marios dagmamma klockan 10, jag hoppas verkligen att hon är bra nu och att allt kommer att kännas rätt med henne.

Kom nyss hem från jobbet efter ett hårt arbetspass, sen jag kom kl 17 har jag stått rakt uppåned i kassan till kl 22. Det var som att jobba en lördagskväll, helt sjukt mycket folk verkligen. Så just nu har jag fruktansvärt ont i mitt bäcken och min rygg..

Och självklart så vaknar Mario när jag kommer hem, antagligen för att jag pratade alldeles för högt. Och jag som hade köpt med massa gottit hem för vi hade planerat att sitta och mysa till "two and a half men". Emil ligger där inne hos Mario nu, vi får väl se om han somnar så vi iaf kan se kanske 2 avsnitt, eller iaf 1.. Snart har vi väl tagit oss igenom hela säsong 1 så jag får väl beställa säsong 2 snart.. Vi är sånna där serienördar ni vet :-P



Lite onödig fakta om hur långt gången jag är, haha. Som om någon skulle vara så intresserad, men iaf;

Du har gått 170 fulla dagar av 280 (61%).
Du är i vecka 25.
Du har gått 24 fulla veckor och 2 fulla dagar(v24+2).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Tors 27 nov 2008
Du har 110 dagar kvar till förlossning.

Idag har vi inte gjort så jätte mycket, vi gick väl upp vid 9,30 allihopa. Sen efter att vi gjort oss iordning och allt så tog vi bilen för att hämta min cykel jag glömt på jobbet. Vi fulltankade även våran bil innan vi åkte hemåt igen..

Sen har jag lagat mat och diskat och kollat 1 avsnitt av "two and a half men" innan Mario vaknade igen. OCh nu är det full rulle på honom igen..

Idag ska jag jobba 17-22 sen är jag ledig 3 dagar :-) Skönt det...

Emil ropar som en liten unge från Marios rum "Mamma, kolla" dom sitter och bygger med duplo och jag måste springa å titta. SÅ jag får väl avrunda här, hade ändå inget att skriva om så..

Tjooooo

Idag har mamma och Håkan Mario medans jag och Emil packar inför flytten om 3 veckor.!

Emil springer ut för att hjälpa sin syster med bilstereon och kommer tillbaka efter några minuter. Han ber mig komma med till förrådet för att titta vad vi ska göra med vissa saker. Jag bonkar och stönar och tycker det är jobbigt eftersom magen värker mm. När vi kommer till förrådet så står det en BIL där, ja precis. Emil har köpt en BIL till mig, eller till oss men shit vilken överraskning :-)

En sån man jag har!!! Det ni brudar, där gick ni miste om världens snällaste karl!!! Det var jag som fick han, tack Emil!!!!

Jag känner mig så himla överkörd, igår när jag pratade med mödravården i A-sås sa dom att jag skulle ringa förlossningen eftersom jag har så ont, vilket jag inte gjorde., Ja, jag sket i det eftersom jag ändå skulle jobba och jag trodde jag skulle fixa det galant, men det gjorde jag inte riktigt nästan.. Hade jätte ont i magen men stod ut till 21,45 då stängde jag butiken och drog mig hemmåt.. Jag hoppas inte chefen blir grinig bara, för jag klarade verklign inte mera då..

Inatt har jag haft ont och vaknat till och från av att jag har ont, så jag ringde carema vårdcentral imorse för att få en tid så dom kan kolla mig eftersom det känns löjligt att åka till förlossningen när bebisen faktiskt mår bra. Men tydligen kan man inte få "vanlig" vård när man är gravid, då ska tydligen allt gå genom mödravården eller förlossningen.. Carema sa att jag skulle ringa förlossningen också för att dom behandlade mig först så jag gjorde det och fick prata med världens drygaste jävla fitta,
"hit ringer man bara om man ska föda barn" "Du får ringa din bm och bestämma en läkartid nästa vecka för är läget oförändrat sen i lördags så kan vi inget göra"
Då menar hon alltså att jag ska fortsätta ha ont i magen bara för att det inte blivit värre så kan jag ha det i flera dagar till?! Är hon sjuk eller?! Jag slängde på luren och börja storlipa..
Här sitter man och har förbannat ont och ingen hjälp får man, alla bollar en vidare till någon annan... Vad är det för jävla sjukvård? Mario var så snäll och torkade mina tårar och sa mamma flera ggr och kramades så kärleksfullt. Han är så omtänksam våran lilla Mario fastän han bara är 1½ år.
Berättade allt för Emil iaf så han blev sur och ringde förlossningen och sen ringer han tillbaka och säger att dom sa "Det är klart hon ska komma in om hon har ont" Varför sa dom inte det till mig? Det var ju inte samma person men endå.. Så är det alltid, det är aldrig någon som tror mig när jag säger att jag har ont, åsså ringer Emil och då är det självklart att vi ska komma in... Och tror ni inte jag börjar storlipa då också så jag var tvungen att lägga på luren, jag hatar dessa hormoner, just nu vill jag bara ta mig en cigg och bara bli lugn igen.. Faan vad jobbigt det är att sluta röka.
Men jag åker inte in så länge den fittan jobbar, dom byter ju shift kl 13,30 så efter det i sånna fall om jag kan få in någon på jobbet annars får vi åka in ikväll eller nått..

Var bara tvungen att skriva av mig lite, är så förbannad och ledsen...

Imorgon går jag in i v,25, herregud vad tiden går fort. Bara 15 veckor kvar tills ungen ska ut :-) Och det går ju väldigt fort faktiskt.

Har fått väldigt ont i magen nu igen, som jag hade innan jag började kissa blod så med min otur så hjälpte nog inte medicinen på mig och allt börjar om igen. Dom skulle ju skicka provsvaren till mödravården i här i stan så jag ringde och pratade in på deras röstbrevlåda om hur läget var så får vi väl hoppas på att dom ringer upp igen.. Tycker att det är lite dåligt att dom inte har mer telefontider än vad dom har.. Men men, hoppas att svaren ser bra ut iaf så det inte är något allvarligare men uvi har nog inte försvunnit tror jag inte.

Mario ligger och sover, han somnade igen vid 10,30. Vet inte vad det var med honom idag men jätte ledsen och AJAJ hela tiden och klängde på mig en stund i duschen innan jag fick lurat han ur min famn för att leka med ankorna :-)

Själv tänkte jag att jag skulle göra en kladdkaka, för det var riktigt längesen och jag är himla gottesugen faktiskt.

Sitter och väntar på att Emil ska bli klar med nattningen av våran lilla Mario, för vi ska nämligen titta på 2½ män. Jag köpte första säsongen idag nämligen...

Haha, kollade upp häromdagen hur mycket jag har handlat på hemmakväll, och tro det eller ej men vi har alltså handlat för 9000kr.. Och det är ju inte bara godis alltså, men en hel del cigg och nog en massa filmer.. Men helt sjukt egentligen hur mycket pengar det är på bara 7 månader.. Det trodde jag verkligen inte.. Å sen kolla jag ju alla andra som jobba å tänkte att dom säkert också var storhandlare, men shi fick jag. dom hade inte ens handlat för hälften så mkt..

Det går bra med rökningen föressten, förutom humöret då fast det är ändå lite bättre än igår. Eller mkt bättre, jag har ju inte direkt lipat idag. så idag har jag varit rökfri 3 dagar tror jag det blir.. Whooo hoo!!!

Nej, nu orkar jag inte sitta här. Har inget att göra vid datan mera... Ska kolla om inte Emil somnat till bredvid Mario för dom har legat tysta där inne i 1 timma nu.

Jag kommer ihåg när jag väntade Mario, allting var nytt och spännande. Man följde varenda rörelse och tyckte det var fascinerande. Hela dagarna ägnade man tankarna på det lilla livet i magen, hade han inte rört sig på 3 timmar fick man total panik. Jag var sån i alla fall, jag vet inte om alla som väntar sitt första barn är sådana men jag var i alla fall. Och varenda vecka gick långsamt, fast ändå fort. Man läste på om allting och visste precis vad som stod skulle hända just den veckan, och man kollade på bilder överallt, och jag minns allra mest hur rädd jag var hela tiden över att mista Mario. Mariann (min barnmorska) sa till mig att verkligen njuta av graviditeten för dom andra kommer aldrig att vara som den första. Jaja, tänkte jag, så säger hon väl bara.. Det måste väl vara samma sak att vänta vilken unge som helst, eller?!?!

Nu vet jag, att vänta första barnet är något helt unikt. Andra barnet är inte alls samma sak, och hur blir det med tredje? fjärde?
Jag hinner knappt med vilken vecka jag är i. Jag hinner aldrig bara tänka på den lille i magen, jag blir mer eller mindre bara påmind om att jag är gravid när kroppen värker och tröttheten tränger på. Och självklart när h*n där inne sparkar, för det är något h*n gör nästan hela tiden. Så jag hoppas h*n blir lite lugnare här ute i världen än inne i magen, för med Mario var det ju nästan  tvärtom. Han rörde sig mkt korta stunder men inte ofta och här ute i det fria är han vildare än någon annan. Folk förstår inte hur vi orkar med honom, eller rättare sagt hinner med honom. Vårt lilla busfrö, men jag ber till gud att vi får ett lugnt barn denna gången, för annars vet jag inte hur vi ska klara oss här hemma.


Ibland önska jag att det var första gången jag var gravid igen. Samtidigt så väntar man andra barnet med en helt annan charm, denna gången kan jag allt och jag slipper all onödig oro. Och det bästa av allt, det sägs att andra förlossningen inte alls gör lika ont och att den går väldigt mkt fortare...

Hur som helst, så kommer vi att bli en fin liten familj på 4 personer :-) Det är något jag är helt övertygad om....

Finns det något värre än kunder som är sega när klockan är 22,00 och man bara vill hem?! Det är ju så att man har lust att skjuta en kula i huvudet på dom allihopa..

Tänk på det alla ni som är dom där sega kunderna!!! Jag har också varit en sån, särskilt jag & Emme på sparköp förut. Varje kväll typ bara någon minut innan 22 gick vi in.. Kommer du ihåg det? haha.. För att köpa ostbågar dessutom :-P

Fyfan säger jag bara, allting som verkade gå så himla bra idag och Mario var en riktig liten ängel imorse. Men allting förändrades på bara någon minut...

Låtta var snäll och körde oss ner till jobbet där min cykel stod så att jag och Mario kunde cykla in till stan och köpa linsvätskan. Efter optikern började allting, Mario vägrade sitta i cykeln igen och sprang iväg. Han lyssnade INTE när jag ropade på honom så jag var tvungen att springa och hämta honom. (AJ, säger jag bara)..

Sen var det dags att cykla till hemköp för att handla lite. Allting blev ännu värre, Mario bara sprang och sprang och jag efter ropandes. När jag kom ikapp och tog han i handen för att gå åt andra hållet VÄGRAR han röra sig och blir helt lealös. Försöker allt för att han ska gå själv för jag klarar inte att bära han längre. Men det var helt meningslöst, jag känner hur svetten rinner och folk kollar på oss. Jag blir så förbannad på honom så jag släpper honom och säger hejdå och går och handlar det jag skulle ha. Ja, då blir han snäll och kommer springandes "mamma, mamma" Sen sket jag i han i affären och han lunka efter ända till vi kom till kassan.. Kassörskan var helt störd i huvudet, precis som alla andra som jobbar på hemköp. Blev en hel del strul där också, men jag fick med mig min otroligt trotsiga lilla son till cykeln igen.

Sen var det bara uppför alla backarna och sen äntligen hemma, så fort jag cyklade fick jag sammandragningar som faktiskt gjorde ont, men det ska ju inte vara farligt så jag ´cyklade på en stund tills det blev alldeles för många och hela tiden verkligen. Så då gick jag en stund, med en tung jävla cykel och i helt fel ställning så mitt bäcken värkte som satan. Så höll jag på hela vägen hem och varvade cykling med gång.

När jag väl kommer innanför dörren är jag så förbannad för hur Mario bettet sig och har sån värk att jag bara storlipar... Varför har vi ingen bil för?! Allting är Emils fel tyckte jag, han kunde minsann  vara hemma med Mario istället.. Och det var Emils fel att vi inte hade bil för han inte har körkort och han kan minsann inte älska mig om han inte ser till att jag har någon bil när jag är helt jävla invalid.. Jag kan ju för faan inte röra mig längre!!!!!!!


Nu har jag äntligen lugnat ner mig iaf, Mario ligger och sover och jag har käkat lite nudlar och försökt kolla på en film som var skit dålig verkligen så jag hamnade här istället..
Mitt bäcken värker fortfarande och så fort jag byter läge på mig så knäcker det till.. Just nu tycker jag faktiskt synd om mig själv, det gör jag - utan att skämmas. Jag kan knappt röra mig på egen hand och cykla funkade ju inte häller särskilt bra uppför, plant och nedför går bra. Hur ska jag kunna leva såhär i 4 månader till?! Eller kommer det att bli ännu värre? Jag känner mig så himla isolerad av det här så det finns inte. Jag älskar att gå och röra på mig annars, jag har gått upp å ned för dessa backarna i 1 år snart varje dag utan problem så lat är jag inte, eller tycker ni det?!?!

JAg vill bara må bra och jag vill kunna röra på mig igen utan att få ont. Och jag vill kunna umgås med folk igen. Jag behöver verkligen en bil, det är bara det att Emil inte tycker att det är nödvändigt i denna stan.. Men om jag mår såhär så måste jag ju nästan ha en, annars kommer jag bara kunna ligga hemma hela dagarna.

Idag är den hemskaste dagen på väldigt, väldigt länge!!!!!