Lizette

Jag kommer ihåg när jag väntade Mario, allting var nytt och spännande. Man följde varenda rörelse och tyckte det var fascinerande. Hela dagarna ägnade man tankarna på det lilla livet i magen, hade han inte rört sig på 3 timmar fick man total panik. Jag var sån i alla fall, jag vet inte om alla som väntar sitt första barn är sådana men jag var i alla fall. Och varenda vecka gick långsamt, fast ändå fort. Man läste på om allting och visste precis vad som stod skulle hända just den veckan, och man kollade på bilder överallt, och jag minns allra mest hur rädd jag var hela tiden över att mista Mario. Mariann (min barnmorska) sa till mig att verkligen njuta av graviditeten för dom andra kommer aldrig att vara som den första. Jaja, tänkte jag, så säger hon väl bara.. Det måste väl vara samma sak att vänta vilken unge som helst, eller?!?!

Nu vet jag, att vänta första barnet är något helt unikt. Andra barnet är inte alls samma sak, och hur blir det med tredje? fjärde?
Jag hinner knappt med vilken vecka jag är i. Jag hinner aldrig bara tänka på den lille i magen, jag blir mer eller mindre bara påmind om att jag är gravid när kroppen värker och tröttheten tränger på. Och självklart när h*n där inne sparkar, för det är något h*n gör nästan hela tiden. Så jag hoppas h*n blir lite lugnare här ute i världen än inne i magen, för med Mario var det ju nästan  tvärtom. Han rörde sig mkt korta stunder men inte ofta och här ute i det fria är han vildare än någon annan. Folk förstår inte hur vi orkar med honom, eller rättare sagt hinner med honom. Vårt lilla busfrö, men jag ber till gud att vi får ett lugnt barn denna gången, för annars vet jag inte hur vi ska klara oss här hemma.


Ibland önska jag att det var första gången jag var gravid igen. Samtidigt så väntar man andra barnet med en helt annan charm, denna gången kan jag allt och jag slipper all onödig oro. Och det bästa av allt, det sägs att andra förlossningen inte alls gör lika ont och att den går väldigt mkt fortare...

Hur som helst, så kommer vi att bli en fin liten familj på 4 personer :-) Det är något jag är helt övertygad om....