Saknar den lilla pojken

Sitter på jobbet nu, vilket jag gjort i snart en och en halv timma. Är sådär extremtrött, så trött att man bara vill åka hem och ligga och gotta sig. Men kaffemaskinen går på högvarv här, så förhoppningsvis piggnar man till lite snart.

Morgonen började inte alltför bra. Först ringde väckarklockan, och jag fick panik upp. Men när jag märkte att den bara var 06.00 somnade jag om i ytterligare tio minuter. Därefter ringer nästa väckarklocka, och jag flyger upp ur sängen för att stänga av den. I samband med rusandet snubblar jag på strömsladden för TV:n och dör nästan. Därefter ska jag plocka åt mig mina kläder (i mörkret) och ta mig till badrummet; det hela resulterar i att jag tappar nycklarna på sängkanten, så det brötar som in i bänken och Lizette suckar till :( En bättre start på dagen hade inte skadat. Hur som haver så sov jag åtminstone gott på tåget till jobbet.

Det positiva med det hela är att jag hade mer poäng än jag förväntat mig på jobbet, så ledigheten igår var inte helt onödig.
Och det var så skönt att vara hemma med Lizette och lilla Mario! Det är så tråkigt att åka iväg till jobbet utan att få se det där charmiga lilla skrattet.

Igår när Lizette väckte mig satte hon Marios ansikte framför mitt. Han såg så glad ut, har nog aldrig vaknat på ett så mysigt sätt. :)

Well, well...
Nu måste jag försöka få något gjort på jobbet, så jag kan knalla hem med gott samvete på eftermiddagen.

Det var för övrigt lite småkul att testa på att blogga. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback