Lizette

Allt är bara kaos, jag har sprungit fram å tillbaka. Försökt stötta alla, på alla sätt. Jag känner mig så ensam men endå inte. Jag känner mig tvunget till att vara starkast, är jag det kanske? Jag vet inte, egentligen är jag inte det. Jag känner mig så förvirrad, fått veta saker som jag aldrig kunnat ana. Och hemligheter dit, och hemligheter hit. Vem ska JAG prata med om ingen låter mig prata med någon annan? Kaoset var inte mitt men jag fick det.

Jag är så orolig att jag snart dör, jag hoppas jag finner lugn imorgon. Nu har jag tagit en tablett å ska sova. Emil tar Mario inatt. Han är så snäll å rar min Emil. Gud vad jag älskar honom och Mario!

nu ska jag sova..