Lizette

Trivs väldigt bra utan dator hemma faktiskt, man får så mkt annat gjort. För min del kan jag vara utan, helt ärligt. Jag har ju data på jobbet jag kan blogga å kika runt på. Räcker gott och väl. Men Emil vill ju ha data hemma, min lilla datanörd ;-) hehe. Om han hittar ett ställe att ha den på bara. Den fick inte plats i sovrummet så han får lösa det på annat sätt.

Måste köpa nya BH:ar för alla mina är förstora, efter graviditeten och amningen så krympte dom förbannade tuttarna till minimal storlek. Nu kan man då inte tro att jag hade 80D, är nere på 70A skulle jag tro. HAha, lite komiskt vad kroppen kan förändras. Sådär, nu blev det ointressant information om Lizette, anteckna!!!!!

Idag mår jag inte riktigt 100, känner mig irriterad och rastlös inombords. Kallsvettas och har allmänna problem med typ allt. Irriterad över att jag inte går ner något i vikt trotts att jag går och cyklar upp och ner för backhelvetet flera ggr om dagen. Snarare upp i vikt alltså. Men det är videomix förbannade fel, det är ju GODIS precis överallt och jag kan ju inte låta bli att gå å småäta emellanåt. Jag får skärpa mig..

Typ 20 minuter senare....
blablabla..... Fanimej varför känner jag såhär för? Jag blir så ledsen varje gång jag mår såhär. Det kommer inte så ofta längre eftersom jag fått ny medecin jag äter och större dos av den vanliga. Så när detta kommer vet jag inte längre hur jag ska hantera det riktigt. Har inte vart hos dom på övm på länge heller eftersom jag glömde tiden sist. Kan bero lite på det, varför är man så beroende av att prata med någon? Någon helt utomstående, varför kan man inte prata med folk man känner om allt? Inte för att jag håller saker hemligt men vissa saker är svåra att prata om bara... Meeeeeeeeeen...........

På tal om något som gör än överlycklig istället....... MARIO!!!
Världens underbaraste lille krabat! Ok att han är en riktig gnällröv just nu och man blir galen på honom men han gör mig till världens lyckligaste ändå. Jag vet ju att det beror på att han varit sjuk och hans framtänder som tittar fram sakta men säkert. Igår när jag gick till jobbet blev han jätte ledsen och när jag kom hem kröp han i full fart fram till mig, (har aldrig sett honom krypa så fort innan) Man riktigt såg hur glad han blev av att se mig igen. Och det värmde så fruktansvärt mycket. Och jag blev lika lycklig av att se honom igen. Älskade barn, du är mitt allt här på jorden!!!!

Vi såg en film igår "2:37pm" den var riktigt bra. Den var långsam och seg men när man väl sett hela filmen insåg man allt. Från början fick man se att någon tagit livet av sig (inte vem) Sen fick man följa 6 ungdomar tidigare samma dag. Och i slutet fick man se vem det var, budskapet var så himla bra. Alla hade sina problem, som incest, en kille kissa på sig ofrivilligt, bögar mm. Men den ena tjejen, hon upplevde att ingen såg henne. Och det är ju så fruktansvärt sant allting. Man kan ha problem, tillsammans med andra kan dom lösas. Men om ingen ser en, och man känner sig ensam, hur ska då problemen lösas? Den var väldigt välspelad och man kunde känna igen sig i väldigt mycket. Tycker ni ska se den, även om jag nu berättat filmen :-P Helt klart sevärd men den berör verkligen. Kan ju vara filmens fel att jag mår som jag gör idag, jag klarar inte riktigt sånt...

Nej nu har jag suttit här allt för länge, dags att försöka jobba på litegranna och få något gjort...