Lizette

Visst att jag är shoppingberoende men jag köper INTE mkt till mig själv. Idag köpte jag ett par svarta jeans för 500 :- och det är jag tvungen att må dåligt för. Fan, fan, fan. Jag behöver kläder och jag behöver något som passar. Jag har liksom bara basplagg i min garderob och någon gång vill man ju faktiskt se fin ut. Inte bara vardaglig liksom. fyfan, det är så jag vill spy åt det. Har sån ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men det är ju ingen som förstår mig.

Jag gråter och gråter men ingen kan höra mig,
alla dessa tårar bara för dig.
Kan inte glömma allt det kalla och grymma,
jag försöker rymma,
från denna vidriga värld.
Men överallt är stängsel och taggtråd,
jag lägger mig ner och ber om nåd.
Låt mig få ro och frid i all evennerlig tid.
Men när jag vaknar är jag kvar i samma skadade sanning,
där allt handlar om matriella ting.
För mig är det alltid dyster höst,
rakbladet är en liten tröst.
Smärtan och blodet som är mörkrött,
får mig att för ett litet tag glömma allt som är fult och dött.
I denna vidriga värld, i denna skadade sanning.


Lyckan har vänt,
till de land jag såväl känt.
Där bara sorg och smärta finns,
de jag ville glömma men jag såväl minns.
Bland tårar och självmordstankar,
jag vill komma ut jag bankar.
Men dörren vill ej öppnas.
jag vill bara hoppas att jag kommer ut,
så allt detta tar slut.