Lizette

Nej, så är det. Jag är en dålig människa, det vet jag. Eller jag har märkt det nu i alla fall, men får man inte ha kompisar så måste man ju smyga med sina kompisar. Visst är det så? Orkar inte leva med ett förhållande ändå, vad gnäller jag över? Det är ju såhär jag vill ha det, eller vill jag inte det? Shiiit, jag är så lost så det finns inte...

Jag minns mig själv som en snäll människa, som brydde sig om hur alla andra mådde och ville alla väl, även dom jag hatar. Men vad har hänt? Jag vet inte vem jag är längre, är det mina mediciner som förändrar mig eller har jag blivit ett as rakt igenom? Allt började när mamma och pappa skildes, dom förstörde faaan allt!!!!!!!!!!!!



Orka leva på gatan!!!!!! Idag blir ett snesteg, men jag ska stå emot!!!!! Så gott det går!!!!!!!




Älskar lille Mario i alla fall mest av allt!!! Tjoooo!!!!!!!!