Lizette

har varit deppig i ett par dagar nu. Det mesta känns jobbigt och fel, Mario bara skriker när man ska lämna honom på dagis. Det gör så ont i hjärtat att lämna honom där när det är så. Idag kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna själv när han skrek så. Jag hoppas verkligen att han trivs för annars är jag helldre hemma med honom.

Sen känner jag mig stressad över resan, jag måste hinna packa allting. Mario måste få med alla sina saker, blöjor välling mm. Vi får inte glömma något. Emil har inte hämtat sitt pass än och det gör mig också stressad.

Och igår när vi gjorde sommarschemat på jobbet tog jag en massa extra kvällar vilket jag egentligen inte ville, jag vill också vara ledig lite. Varför gör jag alltid så för att vara snäll, det är ju Håkans problem om det inte finns folk. Jag ville ju vara lite ledig och inte bara jobba, hade ju planerat mammaledighet men nu blev det för mkt. Ska kika över dom tider jag tog som ingen annan kunde och känner jag att det blir för mkt så får Håkan lösa det problemet själv. Jag måste ju börja tänka på mig själv. Det säger min psykolog också!

Just nu känns allting bara jätte jobbigt, jag har inget tålamod ingenting. Och att det måste växlas pengar på jobbet stressar mig också för då måste jag hinna göra det imån vilket jag inte hinner eftersom Mario är på dagis till kl 12.30 och sen ska vi och Låtta och Elia iväg på en grej (som visst var hemligt). Så det hinns liksom inte riktigt..

Det ska bli så skönt att åka iväg en vecka och jag hoppas att jag ska kunna släppa allting då och bara tänka på mig själv, Emil och Mario. Vi ska bara ha det bra i värmen och shoppa massor med kläder till Mario osv. Äta gott och förhoppningsvis slippa illamåendet.

Ska snart iväg till jobbet, måste ju vara där 11 eftersom varorna kommer så kanske jag hinner växla pengar innan öppningsdags. Får se helt enkelt.

Blev mkt negativt idag, inte bra....

Heejdå!!!!